Hakuna Matata

Ännu en helg har passerat och vi är nästan halvvägs igenom januari redan. Det betyder att jag nu bara har 2,5 månad kvar i underbara mammaland där man får ta var dag som den kommer, vakna upp och mysa med min fina dotter i lugn och ro för att sedan gå upp och äta frukost tillsammans, leka en stund på golvet, barnvagnspromenader i lugnt tempo, mys med bebisar och mammor i föräldragruppen, se henne undersöka, känna och titta på sina kompisar och alla leksaker...

Jag kan inte hjälpa att känna mig halvt gråtfärdig av ångesten över att det nu snart är slut! Jag tillhör verkligen inte gruppen av mammor som blir uttråkad av att gå hemma med en bebis, det har hittills inte funnits ens en sekund där jag längtat efter att få gå tillbaka till jobbet. Men det spelar ingen roll, snart är det dags! Jag kan inte låta bli att avundas de mammor i gruppen som tar alla föräldradagar, samtidigt som jag tycker att det är superviktigt att T får gå hemma med vår juvel några månader också... Men svider gör det ändå, även om det är något som känns viktigt.

 

För att prata om något roligare så har helgen varit bra! Snön och kylan anlände ordentligt, något jag inte kände mig helt nöjd med till en början men lite mysigt får jag väl erkänna att det är när man tittar ut över det vita snölandskapet! Jag har också hunnit med att fira min tremänning som fyllt 40 år, och ett lite minikalas för min syster som fyllt år under veckan. Som avslut på helgen blev det ett pass på gymmet med mina systrar, riktigt skönt då vi var där vid 10 på söndagsmorgonen vilket innebar att det var nästan tomt så man slapp vänta på maskinerna.

 

Jag och T har också hunnit med två filmkvällar! Vi började med filmen About time: Tim växer upp i ett mustigt nergånget drömhus vid Cornwalls scenariska kustlinje. Familjen är smått excentrisk och lycklig. Tim med, möj- ligen finge han gärna en flickvän. Vid 21 års ålder får han något annat. Nämligen veta att han, liksom alla andra män i familjen, kan resa i tiden. Med ett par förbehåll, men likväl.

Det är Richard Curtis som regisserat filmen, samme man som gjort Notting Hill och Love Actually, och jag måste säga att jag nog tyckte att den här filmen var nästan lika mysig! Helt klart en mysig film när man vill gosa ner sig i soffan och se något med både humor, drama och romantik!

 

Som avslutning på helgen såg vi filmen Jobs: En biografisk dramafilm baserad på Steven Jobs (Applegrundaren) liv.

Varken jag eller T var särskilt imponerade av filmen. Den fokuserade mest på Jobs som person, och det var definitivt inte en person jag gillade i filmen, hade även otroligt svårt att vara förstående för hans personlighet. Det känns som att han måste ha haft någon störning, eller också var han bara en stor jäkla skitstövel? Det var kanske inte världens bästa film, men det är ändå kul att ha sett filmen och hur allt började med tanke på hur stort Apple är idag.