2014-02-13
03:49:00
Inte en dag för sent.... /L
Den 28 juli 2014 firar jag och "J" 12 år tillsammans. (Ingen av oss vet vad som skedde det datumet för 12 år sedan men det är i alla fall det som gäller :))
När frågan angående äktenskap för oss kommit upp har alltid J svarat att han vill ha en son först.
Så jag ordnade det.
Sedan ordnade jag till en dotter också (med lite hjälp från honom så klart).
Så kom det till den punkten när jag faktiskt började tvivla på att mannen skulle få tummen ur och gifta sig med mig.
För jag vill inte ha ett stort kyrkobröllop men jag vill i alla fall bli frågad - det har varit mitt enda krav.
SÅ torsdagen den 6 februari 2014 sa jag till min kära sambo att nu ger jag upp. Jag tänker inte hinta något mer om en ring eller bröllop eller liknande för det sker ju uppenbarligen aldrig. Liiiite sur var jag. För jag hade ju väntat "på riktigt" i 3 år nu.
På fredagen satt jag med lillan i soffan när J kom hem med lilleman (som hade somnat i vagnen så vi hade en lugn stund).
Han satte sig brevid mig i soffan och sa något om "nu du!". Jag minns inte riktigt eftersom jag vid det laget var väldigt chockad när jag såg att han höll i något i handen. Något jag väntat på i flera år.
SÅ frågade han om jag ville gifta mig med honom. Och tårarna rann.
Och jag svarade ja.
Mina älskade ringar! Den ena (tunna med diamanter) är morgongåvan. Den andra med safir och diamanter är förlovningsringer. Just nu är de i verkstaden då jag ville ha en storlek större. Jag älskar dem och det är väldigt kul att han valde ringar som är så jag!
Taggar:
Bröllop,
frieri,
giftemål,
ringar;
Kommentera inlägget här:
