Hakuna Matata

Jaha, då sitter man här igen! Klockan 22.30 med en nyvaken, pigg dotter som just nu river ut innehållet i sina hyllor. Den här gången känner jag mig rätt lugn dock. Inte särskilt trött och inte särskilt irriterad - det är vad det är helt enkelt och jag är mest tacksam över att hon valde en ny vakennatt när pappan kommit hem och mamman haft en lång sovmorgon samma dag. Det är helt enkelt en trist sömnperiod men den lär väl vara övergående precis som alla andra perioder.

 

I övrigt så måste jag säga att det verkligen bara blir roligare och roligare att vara mamma åt vår lilla Selma. Var tid har sin charm, så är det ju helt klart. Men fram tills de allra senaste månaderna så har mammatiden mest bestått av mys känns det som medan jag nu känner att det verkligen är underhållande att vara med henne. Jag kan sitta och titta och fascineras och roas av henne. Se hur tankeverksamheten går på högvarv när hon undersöker saker och det är nästan så att man förväntar sig att det ska börja ryka ur öronen av det intensiva tänkandet. Den sista tiden har testandet mest bestått i det motoriska och vad för med sig. Att hon helt plötsligt kan resa sig mot saker på egen hand, och röra sig upprätt genom att gå längs med saker eller med gåvagnen. Det är en helt ny värld som öppnat sig för henne - helt plötsligt kan hon faktiskt nå alla de där sakerna som mamma och pappa försökt gömma undan genom att lägga det utom räckhåll på vardagsrumsbordet, hon har haft turen att lyckas trycka på rätt knapp på Wiispelet så att det börjar blinka och det helt plötsligt spottas ut en skiva, lyckan att man helt plötsligt når nya hyllor i bokhyllan och på egen hand kan riva ut allt dess innehåll. Det är ju helt klart en ganska krävande tid som förälder då man måste passa henne mycket, mycket mer men jag tycker verkligen att det är roligt då vi kan leka med varandra lite smått. Roligaste leken just nu är att bli jagad så man får kasta sig fram över golvet och då och då nervöst skrattande titta sig över axeln och se om man ännu blir jagad av mamman eller om hon har försvunnit!

 

Så just idag sitter jag på dotterns rum med ett litet leende på läpparna trots att det är efter läggdags, medan jag knattrar på tangenterna och samtidigt ser hur hon rotar igenom sina lådor med leksaker. Att vara mamma är verkligen tufft ibland, och det är nog de tuffa tiderna som är lättast att sätta ord på, för precis som jag nämnt tidigare så är det verkligen omöjligt att förklara för någon hur det kan komma sig att hjärtat känns sprängfyllt av kärlek bara av att se henne alldeles nöjd på golvet med sina leksaker...

 

Imorgon sparkar vi igång en ny vecka! Stumpan har nyst och haft en rinnande näsa under helgen så vi får se om det blir en lugn vilodag på hemma eller om det blir mamma/bebisträff hon kompisen. Natti natt på er :)