Hakuna Matata

Idag var det babyrytmik igen och det var lika bra som vanligt. Selma har nu kommit in i en period där ALLT är väldigt spännande och hon sträcker ut händerna i försök att greppa saker med händerna för att kunna stoppa in i munnen. Att få till någon ögonkontakt med henne under dagens sångstund var i princip omöjligt då allt runt omkring henne var så mycket mer spännande än mamman. Intressantast av allt var ett vindspel som ledaren gick runt med så det plingade ovanför varje barn - vääääldigt spännande!

 

Igår när jag satt i min ensamhet kom jag att tänka på vad mycket negativt man oftast får höra från föräldrar, hur man beklagar sig över olika saker angående barnet och föräldraskap. Under graviditeten fick vi höra mycket sånt och till slut funderade man nästan på vad var egentligen det positiva med att få barn?

Igår insåg jag att jag nog gör precis likadant... man beklagar sig för att hon inte vill somna utan mig, för att hon har en kinkig dag o.s.v. men för min egen del är det nog för att det är så omöjligt att berätta om de positiva delarna av att vara förälder... det går inte att sätta ord på de känslor som uppstår över de allra minsta lilla ting...

 

...så som att få vakna upp vid hennes sida på morgonen och bara ligga och titta på när hon vaknar upp genom att sträcka på sig, känna på min hand och mitt ansikte, hur hon gäspar och ler, gnuggar sina ögon för att till slut ligga och sprattla med både armar och ben..

 

...eller att höra hennes gapskratt/fnitter när man kittlar henne vid armhålan eller halsen...

 

...att se hur hela hon skiner upp när du visar ditt ansikte...

 

...eller bara att se på när hon sover och höra hur hon ligger och andas tungt...

 

...hur kan man förklara för någon som inte har barn, att alla dessa små stunder får en att bli alldeles varm i kroppen, och att de kan få mig att glömma allt som för stunden kändes så jobbigt, att det har hänt att mina ögon tåras av lyckotårar bara av att höra henne skratta hysteriskt.

 

Jag inser att vår resa som föräldrar bara har börjat och att det förmodligen kommer komma stunder där vi på riktigt sliter vårt hår och suckar tungt, men det finns inget som slår alla dessa små stunder av total lycka!