Hakuna Matata

2013-09-23
11:10:24

Less /S
Om ni bara visste hur jäkla trött jag är på mitt knä...
 
Förut blev jag mest rädd, nästintill skräckslagen varje gång jag hade några känningar i knät för att jag var rädd för att det skulle hoppa ur led igen, men nu börjar frustrationen ta överhanden.
 
Den senaste tiden har jag haft känningar i knät av och till. Det kan gå både en och två månader utan att jag känner något och sen PANG! Då kan jag ha ont den dagen eller också kommer det och går under 1-2 veckor för att sedan bli helt bra igen för en tid.
Efter förra omgången av knäproblem som även innefattade läkarbesök, röntgen och sjukgymnast så känner jag att det verkligen tar emot att besöka en läkare igen för knät då undersökningarna var så fruktansvärt obehagliga. Sen känns det som att det bara skulle vara negativa nyheter jag skulle få, som att det antingen inte finns något att göra utan att det är något jag får lära mig leva med eller att det krävs en operation med en väldigt lång och tuff rehabilitering (något sjukgymnasten varnade mig för då).
Ï slutändan kommer det nog bli så att jag får släpa mig iväg ändå för det här känns inte alls som att det fungerar med det yrke man valt. Att aldrig veta när smärtan kommer, tänk om den kommer när jag är själv på förskolegården och jag måste springa ifatt ett barn, eller mitt eget barn för den delen...
 
Däremot vill jag inte dra igång något under min föräldraledighet för jag kan ju inte vara själv med Selma med ett nyopererat knä om det nu är där det landar...
 
Hur som helst är jag jäkligt trött på skiten :(

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: