Hakuna Matata

2013-05-05
22:34:50

En tuff start /S
Då var det söndag och vår lilla tjej har hunnit bli fem dagar, och vi har spenderat tre nätter hemma, och det har varit tufft! Selma verkar nämligen INTE ha ärvt mammas tålamod, något som verkligen har satt käppar i hjulen för amningen. Jag hinner knappt lägga henne intill bröstet innan hon blir arg som ett bi och bara skriker och sprattlar för att maten inte kommer tillräckligt fort - det blir ju inte direkt bättre av att mjölken inte hunnit rinna till ordentligt. Vi har verkligen gjort vårt bästa, och vi har ringt eftervårdsavdelningen för råd, vi har frågat om råd under sjukhusbesöket för PKU-testet, vi har fått ofrivilliga (välmenande) råd från nära och kära och vi har använt den kunskap vi tillägnat oss genom föräldragrupp och bokläsning men få saker har hjälpt.
Lite bättre blev det efter att vi blev tipsade om att ge henne ersättning i en liten spruta, bara för att hon ska få smak av mat och inte vara så hungrig när hon väl börjar amma - och det har fungerat ganska bra då vi åtminstone fick henne att börja suga. Tyvärr är ju de små liven lite för intelligenta för sitt eget bästa för hon lärde sig ju väldigt snabbt att hur bekvämt det var att få maten insprutad i munnen och slippa jobba något själv - därmed blev det återigen svårare att få henne att ta bröstet.
Igår blev det ännu ett samtal till sjukhuset för rådfrågning då hon fortfarande skrek mycket trots amning. Där fick vi tipset om att öka på ersättningen då hon förmodligen inte får tillräckligt mycket mjölk av ammandet då hon var stor när hon föddes och min mjölk inte runnit till - det ledde förvisso till en mycket nöjdare tjej under natten men det har också gjort det ännu svårare att ta bröstet.
 
Jag börjar sakta men säkert tappa modet då det är en psykisk utmaning att ständigt känna ett misslyckande, att se sin älskade lilla dotter ligga och skrika av hunger och ilska och vad du än försöker med så tycks det inte fungera. Jag tänker verkligen inte amma till varje pris men jag vill ändå känna att jag gett det en ärlig chans. Vi har hyrt en bröstpump för att försöka få mjölken att rinna till. Förhoppningsvis kommer det väcka Selmas intresse så vi slipper locka med ersättning men om DET inte hjälper så lägger jag/vi ner och kör med enbart ersättning. Det jobbiga när det kommer till amning är att ALLA har något att säga om det - egna erfarenheter, råd från apotekspersonal vid inköp av nappflaska - ALLA har något att dela med sig av, och jag VET att man säger allt för att vara snäll, men jag har all fakta jag behöver, och jag gör mitt bästa. Alla samtal om amning, och tips, gör att man känner att man måste försvara det sätt man valt att gå tillväga på själv, trots att allt bygger på råd från sjukhuspersonal (som OCKSÅ har gett råd som motsäger varandra!).
 
I övrigt sover hon väldigt bra förutom en mage som kniper ibland, då kan det gå en timma med mycket gråt och skrik som gör att det skär i mammahjärtat. Vi har hunnit inviga barnvagnen som hon båda gångerna somnat snabbt och gott i vilket mamman och pappan är väldigt glada för då vi hoppas på många och långa barnvagnspromenader med vovven.
 
Härligt nog lyckades lilla Selma komma vid en perfekt tidpunkt med flera röda dagar så pappa T behöver inte börja plocka föräldradagar förrän på måndag, och kommer inte börja jobba förrän 20 maj!!
 
Nu ska jag gå och göra mig redo för att sussa i väntan på att lilltjejen ska vakna för sitt kvällsmål!
Hoppas ni har haft en härlig helg!

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: