Hakuna Matata

2013-03-05
18:47:39

Mäta-mage-möte nr 3 /S
Dags för nytt möte med barnmorskan idag!
 
Mitt symfusmått hade ökat någon cm och låg nu på 31cm, och Litens <3-slag tickade på lika fint som innan. Som vanligt blev det lite prat om lite allt möjligt, och jag fick mycket beröm för min fina mage. Det är verkligen konstigt hur man kan bli alldeles varm inombords av att få beröm för sin runda bebismage...
Vi pratade om hur jag mår och har upplevt graviditeten och jag måste nog säga att jag har tyckt att det gått väldigt bra, inte alls så jobbigt och tungt som jag hade förväntat mig. Visst... det har inte varit problemfritt - men istället för att spy som en gris de första månaderna så mådde jag bara illa och var lite extra hungrig, istället för hemska ryggsmärtor och bäckensmärtor så känner jag bara av hugg/värk av och till och det är väldigt sällan de känns av under långa stunder. Det jag tror att jag kommer minnas mest av den här graviditeten, om allt fortsätter likadant är nog snarare tröttheten som varit lite jobbig, mina problem med knäna som faktiskt varit mer frekvent återkommande under graviditeten och min reaktion på hormoner. Inte för att den varit extrem men för hur det har känts att börja gråta över absolut ingenting, att man VET att man egentligen inte har något som helst att vara ledsen över - eller tvärtom att man bryter ut i skrattanfall åt saker som är lite smålustiga men som fått mig att skratta så tårarna rinner och magen värker...
 
Nu väntar jag med hopp och spänning på besked från Försäkringskassan då det skulle vara så underbart att få dra ner på tempot den sista månaden innan BF då jag verkligen känner hur mycket bättre jag mår både i kropp och sinne när jag får några lugna dagar på jobbet (ex när många barn är sjuka) och jag har möjlighet till lite vila. Att få jobba 50% skulle ha stor betydelse, och risken för att gå hemma och bli galen av att vara alldeles själv i kanske över en månad, blir ju betydligt mindre...
 
Nu har jag i alla fall snart 31 fullgågna veckor bakom mig och BF-datumet känns inte längre så jätteavlägset... <3

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: