Hakuna Matata

Ja det gick några timmar på jobbet igår i alla fall innan jag fattade beslutet att det var lika bra att ge upp för jag skulle helt enkelt aldrig orka mig igenom veckan. Så efter 5,5h på jobbet tog jag mitt pick och pack och drog - jag HOPPAS att det var tillräckligt med timmar för att bara få en halv karensdag, jag har faktiskt inte koll och jag har inte fått fram några svar efter lite letande på nätet. T sa att han måste jobba 6h så jag hoppas jag inte missade med en halvtimme bara! Men det återstår väl att se...

Förkylningen är egentligen inte värre, men skillnaden jag kände var att jag bara andades med bröstet vilket gjorde mig väldigt anfådd - det hänger väl ihop med snuvan och halsonten antar jag... Så nu blir det några dagar hemma för att kurera mig då jag varit sjuk i en vecka nu och det har inte visat några som helst tendenser till att bli bättre, så jag hoppas några lugna dagar på hemmaplan ska styra det i rätt riktning.

 

Tiden hemma har jag ägnat åt lite läsning i form av gravidböcker. I början läste jag allt jag kom över vad gällde vilken vecka jag gick in i men sedan jag började känna av Lillans sparkar dagligen så känner jag mig lugnare över graviditeten och lässuget försvann. Nu har jag i alla fall läst hur utvecklingen ser ut just nu och vad som väntar och jag fick i alla fall svar på att min nedstämdhet var ganska naturlig då det var vanligt att man kände sig lite känslomässigt instabil runt vecka 28. Efter att ha läst lite så börjar tankar inför förlossningen dyka upp, något jag börjar känna mig liiiiite lugnare inför... Jag har i alla fall kommit så pass långt att jag vet att det som gör mig orolig är att jag inte vet hur jag kommer att tackla smärtan... jag känner mig relativt trygg med T som stöd, med sjukvården och att bebisen ska må bra... det är just den där smärtan i kombination med min vanligtvis låga smärttröskel som jag är orolig över. Jag känner dock att läsningen har gjort mina tankar lite mer positivt inställda till det hela, att se på förlossningen och dess olika delar och vad de innebär och inte bara se det som en enda skrämmande och hemsk smärta!

 

Jag har också börjat fundera över vad jag vill ta med mig till förlossningen. Någon som har tips? Jag som påverkas oerhört mycket av musik vill garanterat ha med mig det - men frågan är vilken sorts musik? Vill man ha lugn musik som verkar avslappnande, eller kommer det bara att göra mig irriterad när jag ligger där och har ont? Vill man istället ha peppande musik med fart i? Antar att det inte finns något givet svar då det säkert är olika för alla...?

 

Här är i alla fall en låt som funnits på min playlist hur länge som helst men det är först nu jag verkligen fastnat för den, och det är en sån låt som verkligen kan få ner mig i varv - men frågan som sagt är hur man känner inför en sådan otroligt lugn låt när man har jätteont?

 

 

ryan adams - I love you but I don´t know what to say