Hakuna Matata

2013-08-07
10:31:51

Hela vägen runt /S
Igår hände det! Selma låg på rygg och pratade med sina leksaker medan jag stod i hallen och pratade med T, när jag vänder mig om och går tillbaka till henne så ligger hon helt plötsligt på mage och ser supernöjd ut! Nu kan hon därmed vända sig både från rygg till mage, och mage till rygg. Sedan hon väl förstod knepet så vill hon mest rulla över till mage hela tiden, tyvärr har hon inte riktigt balansen för att ligga kvar på mage så efter en stund tippar hon över på en sida och hamnar på rygg igen till sin egen missbelåtenhet.

Jag blev alldeles varm i kroppen när jag såg hur nöjd hon var. Lite extra glad var jag nog efter gårdagens upplevelser då jag äntligen tog mod till mig att gå genom sjukhusets entré för att besöka en mycket sjuk släkting.
Sjukhus är jättejobbiga att vara på för mig. Det är något som kommit de sista åren... Men det är så många tragiska livsöden bakom de väggarna. Den dagen vi fick lämna sjukhuset med Selma kände man sig så klart jättestolt över vad man bar på sin arm men samtidigt skämdes jag nästan, att jag fick gå där i mitt lyckorus medan man passerade alla sjuka människor, en del mindre sjuka, andra dödssjuka.
Igår tog i alla fall jag och mina systrar mod till oss för att besöka en av de där sistnämnda och det var precis så jobbigt som jag hade föreställt mig. De som känner mig vet hur svårt jag har för att visa känslor, och därmed var gårdagen jättetuff. Det var jobbigt men gick ändå bra hela besöket, fram till avskedskramen när hon tackar mig för att jag kom och visade upp Selma, och det var inte ett tack bara för det besöket utan det hördes på hennes röst att det var ett tack för att hon fick se henne innan hon dog. Nu är det inte säkert att hon kommer att gå bort, men för 2 månader sedan var hon "frisk", och nu är hon jättedålig och man har upptäckt cancer i hela kroppen så prognosen ser allt annat än bra ut.
Man blir definitivt påmind om hur otroligt skört livet är,  och bara för att livet är underbart just nu så kan det se helt annorlunda ut på bara ett ögonblick...
 
Det får bli en extra kram om de jag älskar, och njuta ännu mer av de där små vardagliga stunderna som trots allt kan vara helt underbara...
 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: