Hakuna Matata

2012-02-15
19:48:37

Irritationsmoment i vardagen /L
Idag hamnade jag och en kollega i en icke-överens-status.
Jag blev mer eller mindre paff och så här efteråt (som vanligt) önskar jag att jag sagt något mer!
Det är en av mina nackdelar, jag kommer alltid på efteråt vad jag borde ha sagt. Oftast handlar det om att jag måste fan lära mig att stå upp för mig själv.

Det var en bagatell, i mina ögon.
Till förklaringen:
I fredags bad jag då M att ha en samling där hon introducerade färglära. Barnen ska kunna grundläggande färger. Kort och gott. Det gjorde hon. Idag kom hon på jobb (jobbar ons-fre) och jag skulle ha möte kl 12 med chefen.
Det betyder att vi måste vara klara med lunch och påklädning innan dess. När kl slår 10.20 drar hon igång med en klippa-tejpa aktivitet med alla ungar. Yes... ok tänkte jag.
Så jag ställer den enkla frågan om hon kunde ta dagens samling så jag kunde gå på rast så vi skulle hinna allt.

DET skulle jag ju inte gjort. Nej, för hon måste minsann få förebereda sig ordentligt innan hon har samling och samlingsstunden får inte bara blir en "samlingsstund", nej det ska vara ett konkret pedagogiskt upplägg. Yada yada.

Här skiljer sig hon och jag. Jag ser inte att man måste ha ett NYTT planlagt upplägg för varje samling. Man skapar sig en rutin som man gör varje dag. Vi sjunger sånger, tar datum, ger ett antal ärtor i en glasburk beroende på hur bra barnen städat upp leksakerna sedan är det rätt fritt vad man kan göra. Och eftersom vi redan börjat öva på färger på norska och engelska, vilket hon visste, trodde ju inte jag att det skulle vara ett problem. Barnen tycker snarare att det är kul att veta vad som kommer så jag förstår inte varför man inte kan ha samma upplägg en gång till? Progression har väl ingen dött av?

För mig är det en orealistisk syn och ett otroligt högt krav på sig själv att känna att man måste planera varenda jäkla samling. Som pedagog måste du kunna ta saker lite som det kommer. Har gruppen en rutin förstår inte jag att man inte klarar av att ta det utifrån det? Hur svårt kan det vara?

En sådan här "konflikt" kan jag ta, men till råga på allt går hon till chefen och klagar! Jag vet fan inte vad jag ska tro. Människan har jobbat på avdelningen innan mig så rutiner, barn och upplägg är något hon faktiskt kan. Jag hade inte sagt något om det var en helt ny anställd som fick för lite förberedelsetid.

Har jag helt fel? Ni som jobbar i förskolan, skulle ni inte kunna ta en samling utan större förberedelser?
Eller har jag för höga krav på mina kollegor?

Gah.

Kommentar:
#1: Sandra

hahaha, vad oseriös jag kände mig som pedagog nu - jag har flera oförberedda samlingar varje månad! Man tar till en sångpåse, någon ramsa, eller upprepar som sagt det man precis jobbat med - är inte repetition ett steg i inlärning av något nytt?

Du ser... du måste flytta tillbaka till den andra sidan gränsen så du får jobba med utbildat folk och inte bara bossa över outbildat ;)

2012-02-15 @ 21:41:18
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: