Hakuna Matata

Det är synd om mig... åtminstone tycker jag det!

Det började igår med en lätt rinnande näsa och lite dunkande i huvudet. Jag tänkte att det kanske berodde på sömnbrist, men tyvärr... idag känns det som att jag fått en rejäl smocka i ansiktet, känns som att det är helt bortdomnat, tät i näsan och blytungt huvud. Känns väldigt irriterande när man preciiiiiiis har kommit igång att jobba igen. Kanske är det därför jag också är sjuk, tillbaka i barngrupp efter 2 månaders ledighet, immunförsvaret som annars är tipp topp kanske har legat av sig :p

Jag bestämde mig i alla fall för att jag inte orkade jobba... det är alltid lika svårt att ta det där beslutet... hur sjuk måste man vara för att var FÖR sjuk för att jobba. När det var jobbigt att göra frukost och att lyssna på TV-ljudet så insåg jag ganska snart att jobb verkligen inte var att räkna med. Frågan är bara hur länge man behöver vara hemma. I och med att man jobbar med det man gör så vill man ju helst ge kollegorna en dag då man kommer tillbaka då det alltid är svårt att få vikarier med kort varsel, samtidigt som det omöjligt att veta hur jag känner mig ens imorgon...

Helgen har i alla fall varit bra. Började med en middag ute i sommarstugan tillsammans med Ts familj, passade på då hans syster, som numera pluggar i Småland, var hemma på besök.  På lördagen kom det tre kompisar ifrån LKpg för att hälsa på T så jag åkte och hälsade på släkten på landet då kusinen fyllde år. Det var lika mysigt som alltid att komma dit, fick bland annat flaskmata en liten lammunge... och det blir man aldrig för stor för! Efter lite födelsedagskalas åkte jag och Pepsi hem på kvällen, för att sedan ta emot mina systrar för en liten systerkväll utan respektive och syskonbarn, vilket var riktigt mysigt att bara vara vi :)

Nu ska jag försöka samla lite energi så Pepsi får komma ut och kissa, sen ska jag inte vågrätt ställning i sängen eller soffan.