Hakuna Matata

Vet ni vad det här är?

Det här är den allra första bilden vi har av Pepsi! Den bilden tog jag när vi var ute på en "provpromenad" där vi skulle försöka känna efter om vi ville ha den där rufsiga hunden som slet i kopplet, om han skulle få följa med oss hem på prov eller ej. Jag tog den här bilden och skickade den då till min syster.

Jag är så himla glad över att vi tog beslutet att han skulle få följa med oss just den där dagen, att vi vågade hoppas på att han skulle vara värt allt besvär vi hade framför oss. Han är också en ständig påminnelse för mig om att våga lita på mig själv, att följa min egen magkänsla. När jag tog beslutet att skaffa hund så var det nog första gången i mitt liv som jag lyssnade till vad jag ville och inte på vad alla andra tyckte. Jag säger jag då det huvudsakliga beslutet var mitt, T gick med på att skaffa hund om jag åtog mig allt ansvar. Jag kan helt ärligt säga att jag inte för en enda sekund har ångrat mitt beslut. Han har gjort mig tokig, arg, ledsen, fått mig att gråta, gjort så att jag oroat mig över honom men framför allt har han gett mig så mycket kärlek! Jag tror inte att det kommer bli en ny hund den dagen Pepsi försvinner, åtminstone inte på många år då jag hoppas att vi har påbörjat ett nytt kapitel i vårt liv som inte ger oss tid för en ny fyrbent familjemedlem. Men vare sig det blir en ny hund eller ej under mitt liv så kommer de här åren att vara mycket värdefulla.

Nu blev det väldigt sentimentalt men jag fick så mycket känslor i mig när jag helt plötsligt hittade den där bilden som jag totalt hade glömt bort. Nu ska jag krama lite extra på min söta vovve en stund...!