Hakuna Matata

2011-05-21
22:25:40

Slöseri med ledig tid /S
Idag är det lördag, denna underbara dag man går och längtar efter hela arbetsveckan. Jag har tyvärr slösat bort den fullständigt, känns som att jag suttit i fåtöljen hela dagen även om det inte är riktigt sant. Dagen började onödigt tidigt då Pepsi tyckte att det var morgon redan kl 9, och jag var väl egentligen inte dödstrött då heller så jag såg ingen anledning till att försöka ignorera honom. Istället klev jag upp och vi tog en promenad i solskenet. Vi gick till områdets motionsspår och väl där blev jag lite sentimental då jag helt plötsligt kom att tänka på Pepsis allra första dagar hos oss då jag tog med honom dit för en promenad, och jag var så himla glad över att äntligen vara hundägare. Nu är det nästan exakt två år sedan han kom till oss...
Det blev ännu en långpromenad på eftermiddagen och ännu en gång blev jag sentimental. Helt plötsligt översköljdes jag av minnen från vår tid här i Linköping och alla mina minnen fick ett härligt skimmer över sig, helt plötsligt har jag glömt alla dagar jag mått dåligt och bara längtat härifrån, istället bara njuter jag av det jag ser runt mig och tycker att det är så fantastiskt fint här i Linköping och börjar fundera på om man gjort rätt val som lämnar den här underbara staden och mitt fantastiska jobb....

Jag har bott här i Linköping i nästan 6 år (!!!!!) och en stor del av den tiden har jag faktiskt mått ganska dåligt, särskilt under studentåren då jag kände mig väldigt ensam och mitt självförtroende sjönk ännu lite mer. Nu när det snart är dags att lämna staden så är det skönt nog inga minnen jag verkar ta med mig, istället kan jag bara komma att minnas de bra sakerna, dagar och känslan när jag känt mig glad och lycklig... Jag kom till Linköping med enbart en ryggsäck, utan någonstans att bo, och fick spendera första vecka på ett så kallat nödboende för studenter.

Det var i Linköping jag kämpade och fick min lärarexamen efter fyra års studier, det var i Linköping jag fick mitt drömjobb och då menar jag inte bara att jag fick ett jobb jag är utbildad för utan att jag fick tjänst på bästa tänkbara förskola med en fantastiskt bra chef som stöttat och pushat mig till att hela tiden göra mitt bästa, en förskola med fantastiska kollegor som jag skrattat så tårarna runnit vid fler tillfällen än jag kan räkna, som har lärt mig massor om vad det innebär att vara en bra pedagog, en barngrupp som har utmanat mig mer än vad jag ibland trodde att jag skulle klara av men som i slutändan visat mig att jag är stark och att jag klarar mer än vad jag tror, men också fått mig att inse att jag trots allt inte är mer än människa... trots det enorma lugn och tålamod jag så ofta fått "beröm" för så har även jag en gräns och att det är viktigt att faktiskt lyssna till sig själv och sätta stopp innan det är försent, innan man mår för dåligt för att orka vända det hela till något positivt.

Jag har under den tid som jag bott här fått prova på att bo med främlingar som till slut blev vänner, det var i Linköping jag och T tog nästa kliv i vårt förhållande och blev sambos då vi flyttade in i en liten 1:a och tvingades bo tillsammans första veckan utan toadörr (!!), vi stöttade varandra, vi gick varann på nerverna och vi blev nykära.

Efter att ha hjärntvättat T i flera år så fick jag honom till slut att tycka att det vore en bra idé att skaffa hund, och vi blev till slut hundägare då Pepsi kom in i vårt liv, en underbar hund som fått oss att slita oss i håret mer än en gång då han har en egen vilja och då han var ganska ofostrad. I och med hans inträde så ändrades något inom mig och jag slutade se mina föräldrar och syskon som min familj, min familj var nu i första hand T och Pepsi, det var de som blev min familj.

Det var i Linköping jag bodde när jag fick köpa min första bil, något man längtat länge efter, det var i Linköping jag bodde när den där härliga dagen kom när vi började titta på förlovningsringar i stan... känslan av att prova ringar tillsammans var fantastisk och kändes nästan lika stor som själva förlovningen, det var ju också här vi bodde när vi åkte till Prag och faktiskt förlovade oss, det var här vi bodde när diskussioner fördes här hemma om att kanske försöka flytta tillbaka till Karlstad och nu står vi här...

Jag bär med mig så många fina minnen och jag har under båda promenaderna ute idag gått med en känsla av vemod att jag ska lämna den här underbara staden bakom mig, att jag snart går mina promenader här för sista gången för är det något jag verkligen förälskat mig i här så är det naturen, det gröna Linköping, de öppna fälten, eklandskapet, de stora stenarna, den ständiga närheten till naturen då det är en stad som bevarat många grönområden mellan stadsdelarna.

Jag har insett att den dagen när flyttlasset är lastat om cirka en månad, när lägenheten är städad, och vi ska åka mot Karlstad och lämna Linköping bakom oss, så kommer det vara oerhört blandade känslor inom mig... en spänning och nervositet inför att flytta till Karlstad, att lära känna stan på nytt och försöka bygga upp ett socialt kontaktnät... och det faktum att jag lämnar så mycket fint och bra bakom mig i Linköping...

Fina Gamla Linköping, med sin härliga atmosfär och känslan av att ha rest bakåt i tiden.
 
 
Fina Göta kanal...


Kommentar:
#1: Linda

Skönt med flytt nära nu :)

2011-05-21 @ 23:40:25
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: