2011-02-07
18:59:18
Intervju, check! /S
Då var man tillbaka i Lkpg igen efter en mindre lyckad helg i Karlstad. Eller ja... jättedålig var den väl kanske inte men den kunde också varit bättre. På fredagskvällen var det soffmys här i Lkpg, jag var helt slut och T det samma så vi bestämde oss för att åka mot Karlstad på lördagen och ta det lugnt, fanns ingen anledning till stress med tanke på att vi precis varit i Kd. Kan säga att vår hemmakväll var välbehövlig för när klockan var 22 så orkade ingen av oss vara vaken mer, och när klockan blev halv 11 släckte vi lampan och sa god natt och somnande väl ungefär två sekunder senare.
På lördagen vaknade vi båda vid 8 (jag vet, extrem pensionärsvarning!!) och var hyfsat pigga.... jag som drömt om den där sovmorgonen så länge... det är så typiskt att man alltid vaknar tidigt de dagarna! Men eftersom båda var pigga och det var fint väder så gick vi upp och tog en lugn morgon med frukost och packning innan vi åkte mot Karlstad. Väl framme där hängde vi med mamma och pappa på Leva & Bo-mässan som pågick. Jag kan inte påstå att den var så mycket att ha, kanske om man var villaägare men för oss andra fanns inte så mycket.
På kvällen åkte vi hem till syrran som bjöd på mat, godis och film. Det var mysigt men slutade mindre trevligt då en av dem åkt på magsjuka och kräktes, så jag och T flydde fältet!
På söndagen blev det promenad i solen ute på Vänern. Ingen långpromenad eftersom Pepsi är ordinerad vila... jättelugnt tog han det i och för sig inte, utan sprang fram och tillbaka mellan oss så öronen flaxade, men haltat har han inte gjort mer så det verkar som att vi slipper röntgen. Vi fikade med Ts föräldrar i deras sommarstuga och kollade på när de jobbade med lite renovering i form av fönsterbyte.
Idag var ju dagen med stort D för min del. Jag vaknade av klockan som ringde och T som i nästa sekund talade om att han mådde dåligt. Jag försökte ignorera illamåendekänslorna som genast kom över mig och gjorde mig istället iordning. Intervjun gick hyfsat bra, inte jättebra och inte jättedåligt. En stor anledning till varför det inte gick bra var att jag helt enkelt kände att jag inte skulle passa i deras verksamhet (något jag givetvis inte visade/talade om för dem) då jag fick intrycket av att man hade väldigt liten frihet. Allt verkade vara så styrt och det verkade finnas en mycket liten plats för mig att komma med mina tankar och idéer. Jag upplevde det som att det var deras sätt eller inget alls. Så när jag lämnade förskolan och intervjun så kände jag mig ganska säker på att den förskolan inte är min framtida arbetsplats.... kanske inte för att jag inte kommer bli erbjuden jobbet utan för att jag redan nu känner att jag inte skulle trivas. Så nej... dagens intervju kommer inte leda till en anställning, men jag blev ju åtminstone en erfarenhet rikare. Nu får jag bara fortsätta hålla tummarna för att de ska höra av sig från den andra förskolan jag sökt till (som jag tror passar mig bättre).
När jag kom hem fick jag veta att T hade kräkts, med andra ord hade han också fått en släng av magsjuka :( Så jag fick köra hela vägen till Lkpg, och höll hela tiden tummarna för att han inte skulle kräkas då jag förmodligen skulle gjort det samma i så fall. Jag verkar dock än så länge ha klarat mig (peppar, peppar) så medan T bor i karantän i vardagsrummet så ägnar jag kvällen i sovrummet med datorn och söker lägenhet i karlstad... förstår ni vad underbart det är att kunna lämna intresseanmälningar... att inte bara sitta och drömma utan att drömma och planera och aktivt försöka förverkliga drömmen för nu mina vänner är det klart. T blir karlstadbo inom någon månad och jag kommer flytta senast i juni men förmodligen tidigare :D
På lördagen vaknade vi båda vid 8 (jag vet, extrem pensionärsvarning!!) och var hyfsat pigga.... jag som drömt om den där sovmorgonen så länge... det är så typiskt att man alltid vaknar tidigt de dagarna! Men eftersom båda var pigga och det var fint väder så gick vi upp och tog en lugn morgon med frukost och packning innan vi åkte mot Karlstad. Väl framme där hängde vi med mamma och pappa på Leva & Bo-mässan som pågick. Jag kan inte påstå att den var så mycket att ha, kanske om man var villaägare men för oss andra fanns inte så mycket.
På kvällen åkte vi hem till syrran som bjöd på mat, godis och film. Det var mysigt men slutade mindre trevligt då en av dem åkt på magsjuka och kräktes, så jag och T flydde fältet!
På söndagen blev det promenad i solen ute på Vänern. Ingen långpromenad eftersom Pepsi är ordinerad vila... jättelugnt tog han det i och för sig inte, utan sprang fram och tillbaka mellan oss så öronen flaxade, men haltat har han inte gjort mer så det verkar som att vi slipper röntgen. Vi fikade med Ts föräldrar i deras sommarstuga och kollade på när de jobbade med lite renovering i form av fönsterbyte.
Idag var ju dagen med stort D för min del. Jag vaknade av klockan som ringde och T som i nästa sekund talade om att han mådde dåligt. Jag försökte ignorera illamåendekänslorna som genast kom över mig och gjorde mig istället iordning. Intervjun gick hyfsat bra, inte jättebra och inte jättedåligt. En stor anledning till varför det inte gick bra var att jag helt enkelt kände att jag inte skulle passa i deras verksamhet (något jag givetvis inte visade/talade om för dem) då jag fick intrycket av att man hade väldigt liten frihet. Allt verkade vara så styrt och det verkade finnas en mycket liten plats för mig att komma med mina tankar och idéer. Jag upplevde det som att det var deras sätt eller inget alls. Så när jag lämnade förskolan och intervjun så kände jag mig ganska säker på att den förskolan inte är min framtida arbetsplats.... kanske inte för att jag inte kommer bli erbjuden jobbet utan för att jag redan nu känner att jag inte skulle trivas. Så nej... dagens intervju kommer inte leda till en anställning, men jag blev ju åtminstone en erfarenhet rikare. Nu får jag bara fortsätta hålla tummarna för att de ska höra av sig från den andra förskolan jag sökt till (som jag tror passar mig bättre).
När jag kom hem fick jag veta att T hade kräkts, med andra ord hade han också fått en släng av magsjuka :( Så jag fick köra hela vägen till Lkpg, och höll hela tiden tummarna för att han inte skulle kräkas då jag förmodligen skulle gjort det samma i så fall. Jag verkar dock än så länge ha klarat mig (peppar, peppar) så medan T bor i karantän i vardagsrummet så ägnar jag kvällen i sovrummet med datorn och söker lägenhet i karlstad... förstår ni vad underbart det är att kunna lämna intresseanmälningar... att inte bara sitta och drömma utan att drömma och planera och aktivt försöka förverkliga drömmen för nu mina vänner är det klart. T blir karlstadbo inom någon månad och jag kommer flytta senast i juni men förmodligen tidigare :D
Kommentera inlägget här:
