Hakuna Matata

Idag hade jag och Pepsi ännu en promenaddejt inplanerad med våra nya bekantskaper J och hennes energiska Ozzy. Det är så kul att se Pepsis reaktion när han möter Ozzy för han bara studsar runt och ser ut att vara supertaggad för lek men när man väl kommer till ett ställe där man kan släppa dem så blir han som vanligt - det vill säga att han mest lufsar runt medan Ozzy å andra sidan springer som en idiot i stora vida cirklar och unghund som han är så har han ingen superbra kroppsuppfattning så det har hänt både 1 och 2 gånger att han sprungit omkull Pepsi.

Det känns i alla fall väldigt bra att Pepsi i och med de här promenaderna får lite hundkontakt med jämna mellanrum då jag tror han behöver det. Inte för att göra av med energi utan bara för att träna hundspråk som jag inte tror är hans starka sida, samtidigt så märker jag att han är bättre på det nu än i början.

Jag och J lyckas på något sätt utan problem fylla våra promenader med prat även om det mesta är hundrelaterat. Idag funderade jag på att bjuda med dem hem efter promenaden men något i mig stoppade mig...

... att skaffa nya vänner är verkligen inte lätt och ibland känns det som att det är lika svårt som att dejta (inte för att jag har någon direkt erfarenhet av det). Det man är rädd för i början är ju att den där pinsamma tystnaden ska uppstå! Så vi får väl se, kanske blir det en kopp te om någon månad när vi hunnit lära känna varandra lite bättre ;)

Jag känner att de här promenaderna är värdefulla i alla fall för än så länge är det den enda egna bekantskap jag har lyckats med utanför jobbet, när vi träffar folk annars är det ju Ts kompisar. Jag är bara glad över att jag lärt känna någon då jag tyvärr inte är en sån där supersocial människa utan snarare kan bli ganska tystlåten runt nya människor. Men man får ge det tid helt enkelt eller försöka dra tillbaka sina gamla vänner till stan (komsi, komsi Linda!)