2011-12-13
18:15:25
Är det bara jag? /L
En vän till mig delade det här klippet på facebook:
Alla tyckte det var så sött. Jag blir bara irriterad. Jag tycker det är integritetskränkande att låta alla se ditt samtal som du haft med ditt barn.
När du jobbar med barn så är det första du får lära dig (om du nu inte visste det!) att barn är också människor med egna tankar och önskemål.
Men många föräldrar idag verkar helt överse det. Visst, jag delar också med mig av lillemans vardag eftersom vi har släkt och vänner överallt så är internet lättast. Men jag väljer också vem som får se och jag väljer bilder/filmer med omsorg. Idag är internet ingen trygghet. Jag vill inte att vem som helst ska se min son sitta vid matbordet och prata med mig om sina privata tankar inför hela världen. Jag skulle själv blivit jätteledsen om mina föräldrar hade publicerat mitt liv och allt jag gjort så hela världen kunde se. Sen kan man prata om att vi ska normalisera just i detta ämne men måste det vara på bekostnad på barnen?
Tänk själv att vara försökskanin i projektet normalisera könsbytstankar. Vilken skolgång tror du man får då?
Det är skithemskt men realistiskt, tyvärr finns det vuxna som är oförstående och delar gärna med sig av sina fördomar till sina egna barn. Jag vet. Jag har en nära vän som fick ett helvete efter ett föräldramöte där lärarna informerat om personens diagnos. Föräldrar gick hem till sina barn och kallade eleven i fråga "dum i huvudet", resten kan du ju lista ut själv.
Som aftonbladet skrev i artikeln Fotostopp för ljushuvuden:
Snälla föräldrar tänk på vad ni gör!!!
Alla tyckte det var så sött. Jag blir bara irriterad. Jag tycker det är integritetskränkande att låta alla se ditt samtal som du haft med ditt barn.
När du jobbar med barn så är det första du får lära dig (om du nu inte visste det!) att barn är också människor med egna tankar och önskemål.
Men många föräldrar idag verkar helt överse det. Visst, jag delar också med mig av lillemans vardag eftersom vi har släkt och vänner överallt så är internet lättast. Men jag väljer också vem som får se och jag väljer bilder/filmer med omsorg. Idag är internet ingen trygghet. Jag vill inte att vem som helst ska se min son sitta vid matbordet och prata med mig om sina privata tankar inför hela världen. Jag skulle själv blivit jätteledsen om mina föräldrar hade publicerat mitt liv och allt jag gjort så hela världen kunde se. Sen kan man prata om att vi ska normalisera just i detta ämne men måste det vara på bekostnad på barnen?
Tänk själv att vara försökskanin i projektet normalisera könsbytstankar. Vilken skolgång tror du man får då?
Det är skithemskt men realistiskt, tyvärr finns det vuxna som är oförstående och delar gärna med sig av sina fördomar till sina egna barn. Jag vet. Jag har en nära vän som fick ett helvete efter ett föräldramöte där lärarna informerat om personens diagnos. Föräldrar gick hem till sina barn och kallade eleven i fråga "dum i huvudet", resten kan du ju lista ut själv.
Som aftonbladet skrev i artikeln Fotostopp för ljushuvuden:
Snälla föräldrar tänk på vad ni gör!!!
Kommentera inlägget här:
