Hakuna Matata

Utanför mig brukar det dagligen vara en flicka i 6-års åldern som leker ensam (ibland med kompisar). Hon är väldigt framåt och tar gärna kontakt med varenda en som passerar, jag tycker det är rätt obehagligt för hon skulle med högsta sannolikhet följa med vem som helst. Skulle jag varit ett äckel peddo skulle det idag inte vara några problem att få med henne. Jag fick tidigt lära mig att inte prata med främlingar något som hon uppenbarligen aldrig hört. Det fick mig att tänka på jobbet, när man är ute med barna, hur mycket ska man varna dem för? Är det rätt att påtala att man inte för prata med främmande eller följa med någon utan att säga till. Jag förstår att det är okej att ta upp och man bör göra det, men vart går gränsen för att skrämma dem och lära dem skydda sig själva? Mina föräldrar sa alltid att alla vuxna inte är snälla, men på gårdarna här leker äldre barn - nästan ungdomar med de små också, vart går gränsen för att vara vuxen i ett barns ögon?

Jag bara undrar hur bör man prata med barnen om det här som pedagog och förälder?