Hakuna Matata

När jag var ute och gick och lyssnade på min mp3 så kom det en låt jag inte hört på jättelänge, och även om jag inte tänkt på min söta vovve så började jag göra det så fort jag hörde låten och det var som ett bildspel startade i huvudet... inte på ett sorgligt vis utan snarare att jag bara mindes alla härliga dagar som jag faktiskt är lyckosam nog att ha erfarenheten av.
Alla mysiga promenader, sommardagar som man somnat på en filt tillsammans, dagar man varit ledsen och han tröstat på sitt sätt genom att bara sitta bredvid en och tittat på en, dagar när han var yngre och fick springa lös i skogen och man kunde se hur överlycklig han var, första gången jag träffade honom när vi skulle hämta hem honom, hans deltagande i hundutställningar där han deltog med jordfläckar och grönskott efter att ha rullat runt i gräset som han älskade att göra, hur han blev överlycklig av minsta lilla snö som han kunde leka i hur länge som helst genom att gräva kojor eller glida nerför snöhögar, hur vi lekt kurragömma... helt enkelt alla underbara minnen man har av honom.
Pappa hade sagt att han aldrig mer vill gå igenom samma sak igen men för min del är det totalt tvärtom.... när jag tänker på de nio åren vi haft honom så är det verkligen bara lyckliga minnen. Visst har han varit busig ibland och man har blivit arg men man kan omöjligt vara arg på honom mer än några minuter! En sådan underbar varelse möter man bara en gång i livet.... jag är tacksam för varje minut jag har fått spendera med honom...