Hakuna Matata

2008-02-01
03:38:30

Linda på långtur. /L

De senaste dagarna har inte varit roliga. Jag har varit riktigt putt. Allt som sker runt omkring känns som ett enda stort irritationsmoment. Åsa har verkligen råkat ut för mitt dåliga humör. Hon har börjat protestera för att hon inte får sova vid min fötter längre. Varje morgon har hon lämnat en liten present, men vad hon vägrar inse är att jag inte uppskattar dessa. Varje morgon vaknar jag av att J skriker att nu har hon varit igång igen.. Jädrans hund. Härligt att börja mornarna med att försöka få bort stora pölar och stank. Not so nice kan jag tala om. Ingen frukost har jag ätit de senaste dagarna heller, av förklarliga skäl.
Trött och irreterad över pissväder och pisshund har gjort att jag inte orkat blogga något. Jag slänger in min dagliga radda av dagens varianter men några ord orkar jag sällan få ner. Mest handlar det väl egentligen om att jag inte har något liv. Idag däremot gjorde jag faktiskt något. Eftersom vi inte fick tag på böckerna jag behöver (såklart) var jag tvungen att åka till Vålberg och låna dem. Helskotta att varenda bok i hela Karlstad var utlånad. Finns det något mer irreterande som student när kursansvarig ger samma uppgifter till 50 studenter som alla behöver just den boken. De finns givetvis i endast ett exemplar överallt dessutom. Jag drog med mig mamma till Vålberg i alla fall. När "staden" uppdagades sig tänkte jag för mig själv att här är stället som Gud glömde. Rök från en fabrik täckte hela placet och det såg allt annat än trevligt ut. Vi parkerade vid något som såg ut att föreställa centrum i alla fall. Jag fick mina böcker, som jag inte kände någon direkt glädje över eftersom jag var tvungen att punga ut med bensinpengar för att få tag på dem. Vi stack sedan in våra näsor i närmsta blandbutik. Jag vet inte vad jag ska kalla den men den hade nog fasiken allt. Jag köpte ett litet block och mamma visade sitt vanliga godisbehov. Det gjorde mig glad för jag var lika sugen jag. Smaskens.
Vi kollade vidare på vad centrum erbjöd. Ja, det var bara en rak "gata" på typ 50 meter. De hade i alla fall lyckats fått in en del klassiker som pizzerian där pizzabagaren satt och läste tidningen för han verkade inte ha något att göra. Ett café fanns också, typ, och en till kiosk men denna var mer inriktad på klassikern trav. I små städer måste man ha möjlighet att spela trav, det bara är så. Längst ned i hörnet av gatan fanns givetvis loppisen. Okej, tänkte vi, man kan ju hitta något. Det var nog den sämsta loppisen i världshistorien. Allt var på golvet för det första, med allt menar jag 5 kartonger med garner, 1000 porslinskatter och mitt i rummet stod ett litet bord för 400 spänn i furu som var skitfult. På det sålde de gamla klassiska skolhäften, ni vet de färgade som man alltid fick. Jag köpte två gröna ruthäften inför nästa termin. Sedan åkte vi hem till älskade gamla Karlstad. Du, underbara stad.



Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: