Hakuna Matata

Ja, bloggen har råkat bli en filmblogg just nu. Men men! Jag läste boken Ps. I love you (skriven av Cecelia Ahern) i sommar. Den var verkligen helt fantastisk, jag både grät och skrattade. Jag vet att filmerna alltid är sämre än böckerna men man måste ju se dem. Därför hade jag inga större förväntningar heller. Ps. I love you handlar om 29 åriga Holly som förlorar sin man. En dag får hon ett brev skrivet av ingen mindre än hennes avlidne make, de återkommande breven blir sedan ett sätt att gå vidare. Om jag skriver om filmen så kan jag säga att mycket av "godbitarna" från boken är borta tyvärr. Det finns inte många fler likheter mellan boken och filmen mer än att den handlar om en änkas sorgearbete. Visserligen stämmer namnen men karaktärer har försvunnit eller har inte alls samma relation som i boken. Filmen skrapar lite på ytan av allt som händer i boken så 90 % är egentligen borta, vilket är mycket synd. Jag tycker ändå att filmen fungerar, detta kan dock bero på att jag läst boken tidigare så jag vet hur Holly känner sig och tänker. Hilary Swank (Holly) gör sig väldigt bra i rollen som sörjande änka och man kan riktigt känna/förstå hur hon mår. Ps. I love you är en väldigt fin kärlekshistoria utan "lyckligt" slut, men det kan man inte alltid få heller. Till allas vår sorg.