Hakuna Matata

Idag fick jag tillbaka min hemtenta, och det visade sig att det hade gått väldigt bra då jag hade fått VG på den, visserligen med ett minus, men ett VG är ett VG. Egentligen blir jag så irriterad på mig själv att jag alltid blir så glad över ett VG medans man bara är nöjd med ett G, att man trots att man nu är på universitetet och att dessa betyg egentligen inte har någon betydelse mer än att man klarar kurserna, fortfarande har den där "tävlingsinstinkten" i sig, att man inte fokuserar och nöjer sig med allt man lärt sig, för att vara riktigt nöjd så måste man ha lärt sig saker och fått bokstäverna V och G på pappret! Riktigt illa är det när man läser till lärare och känner så...! Vår lärare idag som delade ut tentorna påpekade flera gånger att man ska vara nöjd med ett G för det är inte detsamma som ett G på gymnasiet, och han sa samma sak, att det är fruktansvärt att han måste behöva påpeka det för studenter hela tiden - har man fått ett G så betyder det att man gjort ett bra jobb!
Men nöjd är jag ändå över det det VG-!

Älsklingen har sin slutspurt nu med tenta både på fredag och på onsdag, hoppas verkligen att han klarar det! jag tycker det är jobbigt att ha något släpandes efter mig men jag har ändå rätt gott om tid att plugga, han har ju fullt upp hela dagarna så det vore skitjobbigt att komma ikapp för honom.

Idag har vi diskuterat etiska dilemman i skolan, jätteintressanta diskussioner verkligen men samtidigt så är det så stora problem som diskuteras och man tappar all lust till att bli lärare för att det verkar inte som att det finns några bra lösningar! En sak vi diskuterade en hel del var det där med lärares anmälningsplikt - att man är skyldig att anmäla redan om man misstänker något - är det alltid barnets bästa? Vad utsätter man barnet för? och föräldrarna om misstanken inte stämmer? Vad händer om problemet kvarstår men utredningen inte leder någon vart - vad händer med barnets förtroende för mig?

Vi diskuterade även kulturkrockar med exemplet där fyra afrikanska systrar gick på samma skola. Efter sommaren var 3 av de fyra flickorna omskurna efter ett besök i hemlandet- något som är förbjudet. Flickorna hade problem bland annat med att hinna kissa under rasterna, omskärelsen gjorde att det tog jättelång tid för flickorna att kissa. De hade även problem vid menstruation då de fick jätteont i magen för att mensblodet inte kom ut tillräckligt fort.

När det närmade sig sommarlov igen kom syskonens yngsta flicka fram till läraren med ett leende på läpparna och berättade att den här sommaren skulle hon få följa med sin pappa till hemlandet för första gången i sitt liv. Läraren blev självklart alldeles kall då det var ganska tydligt att den 9åriga flickan skulle till Somalia för att omskäras. Men vad är barnets bästa i en sådan situation? Om man anmäler vad händer då? Hur kommer hennes familj och omgivning att se på henne? Kommer hon att bli utstött? Om hon blir omhändertagen - är det bättre än omskärelsen? Vad händer om hon blir omskuren, vad blir konsekvenserna då?

Nu ska jag inte återge hela diskussionen men min poäng är att allt är långtifrån svart eller vitt - och att det är vi som lärare som kommer hamna i sådana situationer där beslut måste tas som kanske inte är enbart positivt för barnet... en tanke som gör mig ganska deprimerad. Det är nog bästa att skaffa sig en behörighet för förskolan också ifall man inte klarar av alla problem i skolan - förvisso finns väl liknande problem där men det känns ändå som att många problem som har med kultur och religion att göra kommer först när barnen börjar skolan. Men jag kanske har fel?
I vilket fall som helst så vore det skönt att ha behörighet för båda verksamhetsområdena så att man kan ändra sig, eller om man bara vill byta åldersgrupp för något år.

Ojoj... långt inlägg...uppsatsvarning!
Nu ska jag titta lite på TV innan det är dags för mat och tvättstuga. Till middag idag blir det mos och köttbullar - tyvärr inte hemmagjorda köttbullar :p