Hakuna Matata

2006-03-02
09:19:17

13 skadade i bussolycka
Ja, för en gångs skull är Jag med på nyheterna men det är var ju inte tack vare en rolig grej.

Jag var på väg hem vid 5 tiden efter en lååång och jobbig dag i skolan.
Chaffören stannade till lite för att plocka upp några ungdomar men de skakade på huvudet och han gasade vidare. Då ropade en passagerare att han faktiskt skulle av där och chaffören stannade.
DÅ kraschade en stor buss in i oss där bak (som tur var, inte speciellt fort) men det räckte för att glasrutan gick i sönder och folk flög.
Jag satt nästan längst bak, jag slungades först framöt men han ta emot mig (JAG har reflexer!!! :D)
men när jag slungades tillbaka slog jag i baknacken i sätet, och det kändes!!
Jag vände mig om och såg hur den andra bussen var krossad där fram och liksom kanade snett tillbaka upp på trottoaren (flera meter). Då förstod jag vad som hänt.

Ingen skadades allvarligt, och chaffören gick runt och frågade hur alla mådde.
Vi fick skriva upp oss för försäkringarnas skull. Jag och mor och dottern som satt längst bak gick ut ur bussen (även några andra), så då såg jag att det var många som höll sig för nacken.
Personal ifrån Karlstadbuss bar snabbt på plats för och se om alla, sedan kom brandkåren.
Nu började jag fundera på vad all uppståndelse var om? :) Jag tyckte inte detta var så farligt och jag och flickan och mamma tänkte gå hem. Men lat som jag är och när jag såg brandkåren ringde jag mamma och bad henne komma och hämte mig (jag kan tala om att jag var rätt så chockad). Brandmännen visade mig och tre till in i en liten buss (för att värma oss). Då kom polis och frågade hur allt var och bad om en redogörelse. Sedan kom ambulansmän och satte på stödkrage (som är såååå obehaglig) Mamma kom givetvis då när jag satt i bussen med stödkrage och fullt med folk runt omkring, det måste sett hemskt ut.

De körde oss till sjukhuset och jag tänkte;
- Great nu måste jag vänta här ENSAM i evigheter...
men då körde de in i ett garage och öppnade dörrarna och där stod nog all personal som fanns i hela sjukhuset. De förde in oss i ett rum där jag blev undersökt för o se om jag var förlamad och grejer.
Jag kände mig rätt dum faktiskt när jag låg där.
Men eftersom jag hade ont i nacken var jag tvungen att röntga mig för säkerhets skull. Så då var det bara att vänta. Jag bad hela tiden om att de skulle hämta mamma men eftersom det var typ 13 skadade så var det väl stressigt.... så jag ringde!
De hade placerat henne och min bror (som var med mamma till olycksplatsen) i ett annat rum så hon skulle leta sig till mig.
Då till min glädje dök hon och Joakim upp och min sambo Jason!! Jag blev så chockad över att han var där så jag kläckte ur mig:
- Vad gör DU här??
Hela rummet tittade konstigt på mig, men jag förväntade mig inte det. Glad blev jag i alla fall.

Sedan röntga de mig.

Jag fick återgå till rummet där min familj satt och vänta.... och vänta.... och vänta...
Jag tjatade om en värktablett och det tog omkring 2 timmar innan jag fick den.
Läkaren kom och sa att allt såg bra ut men att jag har sträckt nacken.
Och att jag inte skulle utföra några fysiska aktiviteter (ååhh, vad bra tänkte jag då :) låter som nått för mig)
inte se på tv och läsa för mycket... mindre kul! Men jag kan resa idag sa han i alla fall och det är ju huvudsaken!

Idag har jag ont i nacken, känns om om någon har slagit mig :) men annars mår jag bra.
Jag måste packa och så nu för det hann jag inte igår!

Puss och kram
Linda Pumba

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: